Im in love (8)
Det är sant. Fast inte riktigt. Men en drömprins! En drömprins, det är en sån man aldrig får utan som man bara drömmer om? Alla har någon sån. Hihi, jag tänker inte avslöja vem min är.
Jag blir helt knäpp "kändis-bloggare", som bara kränker en massa människor. T.ex Kissie. Hon kränker överviktiga, rödhåriga, etc. Plus att hon skriver om expojkvänner som tydligen inte alls var bra, f.d kompisar, hon lämnar tillochmed ut namn? Och dessutom klankar hon ner på Blondinbella.
Ska jag vara helt ärlig, jag tycker inte om att läsa om mode osv, men just det Blondinbella skriver om, för hon skriver iaf om något bra!
Kissie, en jävligt dålgi förebild för tjejer. Förstrar läpparna, silikontuttar, "jag är snyggast i världen, alla älskar mig". Tvärtom. Okej, fake-kropp kanske var snyggt på 90-talet. INTE NU DITT MONGO! Du som ska tycka om mode?! Det är INNE att vara naturlig, inte 1000000 kr smink, naturlig hårfärg, allt ska vara naturligt. Okej, nu kanske jag kränker henne, men det förtjänar hon. Det är väl skitkul att hon har hittat ett sätt att tjäna pengar på, men med lite respekt så tycker man att hon kan skriva om nåt bättre. Haiti t.ex. Eller vad hon rekomenderar för pyjamas? Asså, det skulle iaf vara bättre. Och hon skulle nog vara mer uppskattad, och kanske tillochmed en idol? Hon säger ju att hon är "allas idol". Jaha, vems då? Inte ens de riktigt små fjortisarna ser upp till henne. Eller jo kanske. För att hon uppmanar de till att ändra på hur de ser ut! Vilket är helt jävla fel. Gör nåt nyttigt med din blogg istället! Patrask.
Nu har jag iaf skrivit av mig lite.
Nu ska jag fortsätta titta på Let´s Dance.
Emma
Nobody know´s..
Jag har aldrig riktigt prata ut med nån om det som hände. En del har försökt "vill du prata om det?" - Nej.
Det finns där inne i skallen nånstans, varför kan det inte bara försvinna? Låt mig vara!
Men det går ju inte. Hur mycket jag än vill glömma så går det inte.
Jag tänker: Typiskt.. Varför just jag? Vad har jag gjort för fel som gör att jag förtjänar det här?
Det är inte mitt fel. Det är inte jag som gjort fel, jag förtjänar det inte.
I början fattade jag inte riktigt att det var fel, många gör väl så? Men minnet började komma tillbaka, pusselbit efter pusselbit.
Jag hade verkligen sett fram emot den dagen. "Fan vad kul det kommer bli." Så tänkte vi alla. Speciellt jag och Emilia. Det var skitkul när vi väl kom dit, spriten flödade, vi skrattade och sjöng. Men det var ju tydligen för bra för att vara sant, så kul fick ju inte jag ha.
Från början till slut så försökte *. Hela tiden och överallt. Det förvånar mig att ingen reagerade riktigt?
Jag insåg väl inte just då vad som höll på att hända. "Vill du ha nåt?", frågade * hela tiden. Jag svarade ja varenda gång.
Men inte visste jag att just det DÄR skulle hända? Tänker man så, så känns det som att det är mitt fel.
"Du får skylla dig själv." Ska jag verkligen göra det? Det var ju inte jag, det var * som gjorde fel. Och det vet jag nu.
Det är hemskt att det finns såna människor därute. Samla hela högen, varenda jävel. Samla alla som blivit utsatta, och låt de utsatta tortera de jävlarna.
Jag blir så arg när jag tänker på det. Varför gör man så?!
Det är bara en väldigt sjuk människa som kan göra något sådant, en psykiskt sjuk människa. Om man ens kan kalla de människor?
Jag råder alla till att hålla ögonen öppna, och hoppas att de inte blir utsatta som jag blev.
Om det skulle hända dig, det var inte ditt fel.
